✫ Each day is a gift and not a given right

Bär på en obotlig trötthet. Har legat i sängen i två dagar och har inte gjort ett skit. Känns nästan som att jag är på väg att bli sjuk men inget mer än så händer. Jag är fan trött på att sova nu. Vill ha min energi tillbaka. Precis efter att den värsta perioden av tröttheten avtatt (som man kan få i början av en graviditet) kommer en ny *suck*

Känns som att hjärnan domnat bort på mej nu. Har haft Malin, hennes pokvän och lilla Moa på besök här i några timmar. Barnen har lekt som fasen och stojjat å haft sej. Hållt igång nonstop. Jisses vilket liv det har vart :) Men en himla mysig eftermiddag iaf :)

När barnen varvat ner och lagt sig för natten ska jag krypa ner i soffan och kolla film och mumsa i mej ostbågar. Ringde älsklingen min med och han skulle snart bege sej hemmåt.

Imån blir det söndagsmiddag hos mamma. Gud så mysigt! :)

Idag kommer min älskade Lucas ner till mej. Saknar han som fasen, så hela helgen ska spenderas med massa gos och film om jag får bestämma :)

Micke är hemma från jobbet. Det var han igår med. Feber och sånt tråk. Stackaren ligger ju inför döden nästan ;) Förstår inte varför killar blir så ynkliga när dom får lite feber? haha. Jag pysslar om honom och ge han allt han ber om. Tycker ju sååå synd om honom, haha.

Ska nog ta mej en vända ner till H&M sen och köpa mej ett par nya jeans. Eller mammajeans rättare sagt. Kan ju inte ha mina nuvarande jeans och det suger. Inte så kul heller att bara gå runt i mysbyxor och leggings hela dagarna. Så jag får se om jag hittar något som passar :)

Förövrigt så kommer det bli en ganska slapp och lugn dag.

Har haft Anneli och Daniel på besök ett par timmar. Alltid lika trevligt! :)

Ligger i soffan och kollar Avatar (den filmen är så sjukt bra och har redan sett den ett antal gånger). Fast inte just nu, fick ta en paus och gå ner och äta middag och nu tar jag en kaffe och cigg. Ska strax bege mej en våning upp och tända alla värmeljus jag har och fortsätta kolla på film. Fryser som fan gör jag. Usch!

Sjukt sugen på jordnötsringar är jag. Orka ta sig till affären!!

I fredags när jag begav mej från Falkenberg var jag med om den värsta upplevelsen någonsin. Jag trodde verkligen att jag skulle dö. Låg i lagom hastighet på motorvägen då vädret inte var det bästa precis.. och när precis ska köra om en lastbil med släp så ser jag bara hur hela lastbilen väjer ut på min sida som jag kör på, precis i samma sekund som jag ska göra omkörningen, jag ligger precis jämsides med latbilens släp, allt gick så satans fort och hela lastbilen bara vinglade, jag tvärbromsade och såg sen att latbilsföraren väjde för en bil med husvagn som stod så fint parkerad vid vägen utan varken varningstriangel eller varningsblinkers på.. Min första tanke var att hade jag bara gasat på och kört lite snabbare så hade lastbilen puttat ut mej i mitträcket och sen hade mitt liv vart över. Jag fick sån dödsångest. Jag tappade andan och ringde upp mamma. Jag kunde inte andas, jag bara skakade i kroppen och trycket jag fick över bröstet var något jag aldrig tidigare upplevt. Mamma blev fan panikslagen när jag ringde och inte kunde prata, jag bara grät och grät och fick knappt fram ett ord, hon trodde ju givet att det hade hänt ngt! Fick iaf lugnat ner mej under samtalets gång och sen låg jag fan i 80 hela vägen till halmstad och körde inte om en enda biljävel till. Ne fyfan säger jag bara.. Så rädd har jag nog aldrig blivit i hela mitt liv! Tack och lov att inget hände!!

Sega söndagen är kommen. Är alltid så seg på söndagar.. Micke åkte ut te de andra för typ två timmar sen. Jag hade ingen lust att åka ut dit idag.. Hände en sak där ute igår som gör att jag nog aldrig mer kommer att sätta min fot där.. eller iaf inte på ett tag.. Hmm.. Aja..

Inväntar att eftermiddagen ska komma så jag får hem min lilla Leo. Fram till dess ska jag nog inte göra något. Sweet! :)

Och helgen ska nu spenderas ute med älsklingen hos M och S. Hellre det än att bara sitta hemma och glo. Får väl hjälpa Micke med att såga brädor och sånt trevligt, börjar bli väääldigt duktig på det. Nu ska jag bara slänga i mej en snabb frukost och hälla i mej kaffet som jag knappt får njuta utav!!

Igår lämnade jag av Leo hos Kim och efter det åkte jag förbi Malin som hade bakat äppelkaka med vaniljvisp. Sjukt gott var det. Efter det åkte jag till mamma och där var Ann. Blev fast där i några timmar på kaffe och tjöt innan jag åkte vidare till Micke & c/o. Var hemma runt halv tolv och då somnade jag gott kan jag säga.

Får se hur länge vi blir borta idag. Sent lär det bli iaf.. Får se får se.. :)

.. när det gäller mitt humör och mina hormonsvägningar! Kommer nog gå så i vågor ett tag, tur iaf att det inte kommer att vara för evigt! Stackars Micke, hehe.

Känns som att jag bara får för mej att klottra här när jag är på dåligt humör. Blir så irriterad. Sjukt förbannad och så arg. Det är 6'e veckan Micke är iväg och hjälper de andra ute i huset. Har suttit i stort sett själv varenda jävla eftermiddag och kväll nu sen han började där ute. Inte ens en dag på helgen kan han ta en day off. Inte nog för att han alltid åker dit direkt efter jobbet och kommer hem nån gång mellan elva-tolv, han är där ute hela jävla helgerna med. Han hinner inte mer än att rulla ur sängen tidigt på morgonen förrens han sitter i bilen och är då inte hemma förrens sent på kvällen. Har jag tur så hinner jag säga godnatt till honom på kvällarna om jag lyckas hålla mej vaken tills han kommer hem. Annars träffas vi bara 5 min på morgonen, typ när han säger då och åker till jobbet. Kul liv? Nej!

Jag fixar inte detta längre. Har jag sagt ett tag nu. Men asså ska detta hålla på såhär så mycket mer så får jag nog ta ett beslut mot min vilja. Är hellre ensam isf än att vara ensam i ett förhållande, för det är det jag är nu och det är inte kul alls.

Mår skitdåligt över detta och det verkar inte ens Micke förstå.

Jag vet att M och S behöver all hjälp dom kan få.. men till vilket pris? Tycker det har gått för långt nu. Om han inte ens kan avvara en jävla dag för att vara hemma med mej så är det något som är allvarligt fel. Just nu ställer jag mej frågan om varför vi ens är tillsammans. Förstår inte ens vad det är som håller mej kvar.. Jag älskar honom av hela mitt hjärta.. men ibland så är inte det tillräckligt..