✫ Each day is a gift and not a given right

Tänker sitta här. Klottra en massa onödig strunt, sätta på mej mina hörlurar och försvinna in i min egna lilla värld med massa hög musik. Kim bara gnäller nu. Får aldrig sitta vid datan. Får aldrig göra nått känns det som. Spelar ingen roll vad jag än gör. Det blir alltid fel ändå. Ska man behöva "slå" sej ut för att få komma iväg. Ibland känner jag mej som fången i mitt egna hem. Wierd, jag vet.
Allt är komplicerat och alla vet inte hur allt egentligen är och hur det verkligen står till mellan oss.
Visst, jag älskar verkligen Kim. Allt går uppochner hela tiden och ibland känns det mest att man håller ihop pga Lucas.. Men vi har faktiskt inte bara en massa problem. Vi har för det mesta goda stunder med.

Är bara trött på mitt liv emellanåt. Orkar inte med nått alls ibland. Nu suger allt verkligen då jag är arbetslös igen och som timvikarie blir jag bara inringd vid behov. Vilket menas med att jag vet aldrig när jag ska jobba. Det är verkligen inte kul att gå hemma. Jag hatar det. Kommer aldrig någonstans. Jag bara sitter här och har nolife känns det som. Jag förstår Kim att han vill umgås med mej när han slutat jobbet på dagarna. Men efter att jag bara suttit hemma så vill ju jag iväg och träffa mina vänner. Detta gör att vi ofta bråkar. Det är tråkigt. Han ser det från sitt håll. Han ser det som att jag undviker honom. Jag ser det på mitt vis, att jag behöver få komma hemmifrån ibland. Visst jag lever med min familj, men vem säger att man inte har rätt till en social gemenskap bara för att man skaffar barn? Ska man isolera sej totalt från omvärlden bara för att man har pojkvän och barn?

Redan när jag började skriva detta inlägget så var Kim och Lucas på utgång.. Dom har ännu inte kommit härifrån och han gör inget annat än att klagar på att jag sitter här.. Slutade lira WoW för hans skull (då han inte klarade av mitt spelande och alla dessa timmar man ägnade åt det. Iofs så spelade jag ganska mycket på den tiden då vi bodde på varsitt håll. Då kunde jag ägna mina kvällar till att spela då Lucas sov). Det jag gör på datan nu är att i stortsett enbart uppdatera min blogg. För mer än 5 min klarar jag inte av att sitta då man hör hans suckande, man tappar lusten och blir grinig och tjurig ist.

Känns bara som att jag klagar och trampar nerpå  honom nu, men jag är trött på detta. Han är sur för att jag är trött och inte orkar och vill göra nått. Jag vill bara vara nu. Ta det lugnt. Lyssna på min musik. Får väl dra dammsugaren en vända här sen.

Kim har vart på utgång sen jag började klottra på detta inlägget, han har fortfarande inte kommit iväg utan springer här fram och tillbaka och slänger ur sej sina små kommentarer som vanligt. Sätter punkt här nu.

Tänk om, tänk om. Allt är snurrigt just nu. Det händer så mkt runtomkring så just nu vet man fan varken ut eller in. Slänger iväg mina tankar till dem få personer som betyder något och som nuläget har det lite jobbigt. ♥

.. borde man inte säga utan ist hålla för sej själv..
Allt rördes upp till ytan igen och det där var en känslig period för mej..
Jag är inte arg.. Bättre sent än aldrig att ta tag i saker och ting.
Lycka till med allt!

Blääää ! Vill bara dra täcket över huvudet och somna.Om man ändå kunde gjort det ..